Pandemins påverkan

Pandemin 2020-2021 har givetvis påverkat verksamheten både i våra projektländer och även här i Sverige. Det har varit omöjligt att resa till Ghana och Indien och kommer att vara så under en lång tid framöver. Det innebär att våra faddrar inte har kunnat få uppföljning med foton och brev av sina fadderbarn riktigt som vanligt. 

Styrelsen, framför allt ordföranden Britt-Louise Theglander, har emellertid tät kontakt med båda våra koordinatorer per telefon och mail. På så sätt har vi fått regelbundna rapporter om situationen i Ghana och Indien och kan konstatera att den inte är alls så dyster som man kunde har befarat i början av pandemin. Vi har t ex inte fått några rapporter om att våra fadderbarn, deras föräldrar eller någon i vår personal insjuknat och dött. 

Situationen ser lite olika ut i de två länderna. I Ghana finns viruset framför allt i de stora städerna. I Brong Ahafu regionen, där vi har vår verksamhet, har inga fall konstaterats.  Därför har ingen ”lock down” aktualiserats där. Man införde generella restriktioner för hela landet, som förbud för bröllop, begravningar, gudstjänster, kort sagt alla aktiviteter som innebär stora folksamlingar. Alla skolor fick stänga. Då vårt barnhem är beläget utanför staden, omgivet av mycket skog och grönområden men ingen övrig bebyggelse, har risken varit väldigt liten att våra barn skulle smittas. Under 2021 har skolorna kommit igång på nytt. 

I Okorase är situationen likartad. Att leva på landsbygden har visat sig vara en fördel. Det är ju framför allt i de stora städerna som viruset sprider sig. Fadderbarnsprogrammen fungerar som vanligt med matransoner till familjerna, sjukvård etc, men barnen har inte kunnat gå i skolan, därför har undervisningen blivit lidande.

I Indien var situationen annorlunda. Hela landet var försatt i ”lock down” under lång tid, speciellt våren 2020. Som längst var alla instängda i 102 dagar och man kunde endast gå ut och handla mat och mediciner vid vissa tillfällen. Skolorna har varit helt stängda under långa perioder. Under 2021 har dock skolorna varit öppna i mycket högre grad. 

Trots detta har Raghu lyckats driva fadderbarnsverksamheten som vanligt och barnen har fått det som är avtalat i programmet. Det största problemet på landsbygden ha inte varit corona-smitta utan svält. ’Byinnevånarna är mestadels dagsverkare utan fasta anställningar, som går ut varje dag för att söka jobb och tjäna lite pengar till mat. När detta inte längre var möjligt kunde familjerna inte försörja sig och få mat på bordet. Det är alltså inte coronaviruset som skördat liv i byarna, utan matbristen. De matransoner A World of Friends, genom vår koordinator Raghu, har kunnat fortsätta att dela ut till fadderbarnsfamiljerna har därför varit direkt livräddande i rådande situation. 

Pandemin har även påverkat oss i Sverige. Aktiviteter som brukar genomföras till förmån för vår förening, både svenska skolors aktiviteter och våra julfester och årsmöten, har ställts in på grund av restriktioner. Dessa verksamheter är oerhört viktiga för oss och det har det stora konsekvenser för vår ekonomi då pengarna uteblir. 

Våra koordinatörer i Ghana och Indien är fullvaccinerade, men vaccinationsgraden är fortfarande väldigt låg både i Afrika och Indien jämfört med våra länder i Europa och USA. När det kan bli möjligt att göra uppföljningsresor är ännu oklart. Överhuvudtaget är det svårt att sia om framtiden, men som tidigare nämnts fungerar just nu själva fadderbarnsverksamheten som vanligt. Hur det blir med våra skolor och övrig verksamhet får vi ta ställning till när allt kan börja komma igång igen. 

Vi är oerhört tacksamma för den hjälp och det stöd vi fått av våra medlemmar. Därigenom har vi kunnat hjälpa alla barn i våra projekt, trots att vi lever i en helt osannolik tid.